Vaknar alldeles för tidigt idag. Klockan är inte ens åtta, men det gör inget för det känns som det är vår. Och det var en sån frihetskänsla i bilen igår. Vägarna var dubbelt så breda och i dikena var det gräs och asfallten var snöfri. Allt kändes så öppet, och snödrivorna är inte lika höga nu. Jag hoppas jag kan använda min nya skinnjacka snart! (Fejk ofc)
Sen tänkte jag berätta en annan grej också. Som kanske är lite konstig, jag vet inte. Men varje gång jag varit borta, så blir jag så löjligt glad när jag kommer tillbaka. Jag blir liksom helt varm innombords när bussen passerar Kopparberg och husen börjar bli röda och bergen tornar upp sig omkring en. Och när tåget stannar för byte i Borlänge och man måste släpa sin tunga väska upp för den där aslånga skitjobbiga trappan (när inte rulltrappan är igång, annars tar man ju den... och hiss åker jag nästan aldrig när jag är ensam) då blir jag helt lycksalig och hela vägen hem till Leksand känns ungefär som att sväva på moln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar