Jag hade nästan glömt bort att jag ens hade en blogg! Men nu har jag verkligen massa, massa saker att skriva... så jag tänkte iallafall få ner lite av det här :)
Jag mår bättre nu än vad jag gjort på flera år! Det har varit en ganska tråkig sommar, men jag har tänkt en hel del. Och jag börjar faktiskt komma underfund med vem jag är. För första gången någonsin FÖRSTÅR jag hur det ligger till. Varför allt blev som det blev. Varför det hände. Men viktigast av allt så förstår jag hur jag ska ta mig ur allt. Gå vidare. Inte lägga det bakom mig som jag trodde ett tag, inte vända det ryggen. Men jag måste ta av mig de kläderna som inte var mina. Ta av kläderna som inte passade, vika ihop dem och packa ner dem i en resväska som jag bär med mig hela livet. Så att jag aldrig glömmer. Så folk inte kan tvinga på mig sina kläder igen. Så att jag aldrig ska gömma mig bakom kläder som inte är mina igen. Jag har gjort det alldeles för många gånger, under en alldeles för lång tid. Men ändå tror jag det var nödvändigt, jag skulle inte känna mig själv på samma sätt nu annars.
Nu när jag fått av mig mina för små skor kan jag äntligen springa. Jag kan hoppa. Slå kullerbyttor. Göra vad jag vill.
Precis som förra gången, så spelar musiken en stor roll i det hela. Förra gången var det Simple Plan. Nu är det Metallica. Haha, en ganska stort hopp kanske, men jag känner mig som en helt annan männsika nu. Eller nej. Jag känner mig som mig själv för första gången på säkert 6 år. Och jag tänker inte gå in på exakt vad Metallicas roll i det hela är, det enda jag egentligen behöver säga är The Unforgiven. Allt finns där. Och allt finns i min bibel, Kvinnor som Slår Följe med Vargarna. Och i The Long Hard Road out of Hell. Det var de tre, som fick mig att förstå. De fick mig att få grepp om de saker som svävat överallt omkring mig som osaliga andar förut.
Jag vet vem jag är nu. Och fan vad underbart det är att leva då! :D
torsdag 3 september 2009
tisdag 2 juni 2009
Farewell
Idag var första gången jag gjorde det. Frågade mig själv varför. 2 år, och jag har aldrig ens tänkt på att fråga mig själv varför!! Men idag gjorde jag det, och svaret är att jag inte har en blekaste aning. Jag vet varför jag gjorde som jag gjorde då, men jag har ingen aning om varför jag fortsätter på det här sättet. Ingen tillräckligt bra anledning i alla fall.
Sedan kom jag på en sanna sak också. Jag tror jag kom fram till den egentliga andledningen. Jag blev förvånad, samtidigt som jag inte är förvånad alls.
Och nu känns det som att två sidor i mig går åt var sitt håll. Jag vet inte vilken jag ska följa efter. Men jag vet vilken jag borde, och vilken jag vill följa. Jag vet också vilken jag skulle följa utan vidare eftertanke och som jag skulle fortsatt följa om jag inte idag hade frågat mig själv varför jag skulle göra det.
Men jag vet vad jag måste göra. Jag kan inte forsätta på samma gamla bana. Det går inte. Även om det är lättast så, även om det är vad jag vill.
Så jag säger väl farväl nu då.
HEJ DÅ.
Sedan kom jag på en sanna sak också. Jag tror jag kom fram till den egentliga andledningen. Jag blev förvånad, samtidigt som jag inte är förvånad alls.
Och nu känns det som att två sidor i mig går åt var sitt håll. Jag vet inte vilken jag ska följa efter. Men jag vet vilken jag borde, och vilken jag vill följa. Jag vet också vilken jag skulle följa utan vidare eftertanke och som jag skulle fortsatt följa om jag inte idag hade frågat mig själv varför jag skulle göra det.
Men jag vet vad jag måste göra. Jag kan inte forsätta på samma gamla bana. Det går inte. Även om det är lättast så, även om det är vad jag vill.
Så jag säger väl farväl nu då.
HEJ DÅ.
onsdag 13 maj 2009
Äntligen!
G i matte b!! Ni fattar inte vilken sensation det är! Matte står för 85 % av alla mina vredesutbrott. Jag vet inte hur många saker som har åkt i golvet hemma på grund av det, eller hur mycket jag svurit åt min familj. Haha, jag minns faktiskt mitt första utbrott... det var i skolan och jag gick i tvåan och så var det något jag inte klarade av, så jag attackerade utsidan av min mattebok med blyertspennan så att det blev helt grå istället för gul. Och i trean när jag började storgrina i klassrummet för att den übersmarta metoden jag trodde att jag hade kommit på var fullkomligt fel. Så jag hade räknat typ 4 sidor helt fel. Och jag vet inte hur många matteboks sidor som blivit ihopknycklade under högstadiet... Haha, har för mig att jag slängde boken tvärs genom klassrummet i 8:an eller nåt en gång. Och nu är det ÄNTLIGEN ÖVER!!! Efter 12 år av pest och pina, never again! :D Ni anar inte hur befriande det känns! Jag behöver aldrig mer i mitt liv att öppna en mattebok, inte räkna ett enda tal mer!! Gud va lycklig jag känner mig xD Tror fan att jag har jobbat mer matte det här året än vad jag gjort i hela mitt liv sammanlagt. Haha, så otroligt mycket lättare allt känns helt plötsligt, när jag inte riskerar ig längre. (: Nu när NK kurserna och matten är över har jag INGA fler tråkiga ämnen framför mig alls. Wunderbar.
fredag 1 maj 2009
We'll never rest in peace
Jag är en idiot jag vet. Jag är självisk. Jag är naiv. Jag vet.
Jag vet att jag är jätte elak, för att jag har gjort så här. Och ännu elakare för att jag inte känner någon ånger. Men någon jävla gång ska väl jag också få göra precis som jag vill? Skita i alla andra. Och jag vet att jag är helt dum i huvudet för att jag inte blir arg eller känner mig sviken. Jag vet att det är vad jag borde känna. Jag vet, jag vet, JAG VET! Men ursäka mig då, för att det är så här. Jag kan inte hjälpa det. Jag kan inte förklara det och jag kan inte förstå det.
För en stund skulle jag bara behöva någon som kan förstå mig. För en stund skulle jag vilja skita i alla andras jävla problem och bry mig lite om mina egna. Jag vill ha någon som bara kan sitta ner och lyssna på det jag säger och faktiskt förstå det språk jag pratar. Nu tänker jag göra det jag borde ha gjort för så länge sen. Berätta. Berätta sanningen för den enda personen i hela världen som skulle kunna tänkas förstå mig. Och få mig att förstå också. För jag grubblar mig galen över det här. Det är allt jag kan tänka på.
Men uppenbarligen får jag inte grubbla mig galen över mina egna problem, utan då måste jag ta mig an alla andras också, utan att någon tar sig an mina. Jag har inga problem med det, men det är svårt när man bara har sig själv att anförtro. Det är inte det att jag inte litar på er, men jag vet att ingen kan förstå iallafall. Jag har försökt.
Jag har försökt med mycket. Jag har försökt hålla mig borta. Blunda. Titta åt andra hållet. Meningslöst alltihop. Jag vet inte hur jag skulle kunna beskriva det mer än addiction. Opheliac.
Skulle kanske passa bättre. Mmm.
Jag vet att jag är jätte elak, för att jag har gjort så här. Och ännu elakare för att jag inte känner någon ånger. Men någon jävla gång ska väl jag också få göra precis som jag vill? Skita i alla andra. Och jag vet att jag är helt dum i huvudet för att jag inte blir arg eller känner mig sviken. Jag vet att det är vad jag borde känna. Jag vet, jag vet, JAG VET! Men ursäka mig då, för att det är så här. Jag kan inte hjälpa det. Jag kan inte förklara det och jag kan inte förstå det.
För en stund skulle jag bara behöva någon som kan förstå mig. För en stund skulle jag vilja skita i alla andras jävla problem och bry mig lite om mina egna. Jag vill ha någon som bara kan sitta ner och lyssna på det jag säger och faktiskt förstå det språk jag pratar. Nu tänker jag göra det jag borde ha gjort för så länge sen. Berätta. Berätta sanningen för den enda personen i hela världen som skulle kunna tänkas förstå mig. Och få mig att förstå också. För jag grubblar mig galen över det här. Det är allt jag kan tänka på.
Men uppenbarligen får jag inte grubbla mig galen över mina egna problem, utan då måste jag ta mig an alla andras också, utan att någon tar sig an mina. Jag har inga problem med det, men det är svårt när man bara har sig själv att anförtro. Det är inte det att jag inte litar på er, men jag vet att ingen kan förstå iallafall. Jag har försökt.
Jag har försökt med mycket. Jag har försökt hålla mig borta. Blunda. Titta åt andra hållet. Meningslöst alltihop. Jag vet inte hur jag skulle kunna beskriva det mer än addiction. Opheliac.
Skulle kanske passa bättre. Mmm.
fredag 24 april 2009
Fredag. Stannar hemma igen. Stackars Mary har fått hitta vägen till skolan själv nästan varje dag ;( Jag har lite dåligt samvete faktiskt.
MEN jag sitter och knarkar musik med Bullet for my Valentine. Och saknar dem live <3 Vill ha dem till Sverige igen snart. Väldigt snart! Road to Nowhere är nog en bland de bästa låtarna som gjorts någonsin. Jag älskar de akustiska gitarrerna (jag kan med spela en del av låten faktiskt, woohoo*brag*) och Matts incredible voice uppe på det... RAAWR! Jag kan inte beskriva. Kan bara säga att varje gång jag hör den så får jag lust att typ slå huvudet i väggen och slänga mig ner på marken för att den är så bra att jag inte vet vart jag ska ta vägen riktigt. Och glöm för allt i världen INTE att skruva på volymen till max, blir tusen gånger bättre. :')
(dock är jag rädd att mina högtalare på datan snart sprängs... de har börjat småknastra ororväkande på senaste tiden)
Annars sitter jag mest och dagdrömmer.
Btw, så har jag drömt att jag har blivit jagad/förföljd av "21" på ett hotell två gånger senaste veckan. Första gången var det jag och Sophia och jag tror vi var på ett hotell i London. Hela tiden hörde vi de hasande stegen bakom oss och vi försökte gömma oss under sängar, bakom dörrar och gardiner. Men "21" hittade oss alltid. Och inatt så var jag ensam på nåt hotell. Och jag försökte hela tiden hitta på undanflykter för att komma undan, typ ställa mig mitt i folkmassor eller prata överdrivet mycket med andra människor, för att låssas att jag inte såg "21". Men jag såg honom hela tiden stå brevid och stirra på mig. Helt tyst. Och gå efter så fort jag skulle någonstans.
Nej, det här måste få ett slut. Inte bara drömmarna, men verkligheten också, för det är exakt lika dant där. Jag orkar inte bara springa undan och försöka gömma mig hela tiden. Orkar inte höra de där jävla stegen och känna den där blicken HELA TIDEN. Give us some space.
At six in the morning he waits at the door
She tells him to leave but
Still tomorrow he'll be there again
He won't let go
Cant't you just go somewhere on vacation?
I could book your flight and pack your bags if you want
A one-way ticket out of my life
Watching you fly away
I NEVER LIKED YOU!!
MEN jag sitter och knarkar musik med Bullet for my Valentine. Och saknar dem live <3 Vill ha dem till Sverige igen snart. Väldigt snart! Road to Nowhere är nog en bland de bästa låtarna som gjorts någonsin. Jag älskar de akustiska gitarrerna (jag kan med spela en del av låten faktiskt, woohoo*brag*) och Matts incredible voice uppe på det... RAAWR! Jag kan inte beskriva. Kan bara säga att varje gång jag hör den så får jag lust att typ slå huvudet i väggen och slänga mig ner på marken för att den är så bra att jag inte vet vart jag ska ta vägen riktigt. Och glöm för allt i världen INTE att skruva på volymen till max, blir tusen gånger bättre. :')
(dock är jag rädd att mina högtalare på datan snart sprängs... de har börjat småknastra ororväkande på senaste tiden)
Annars sitter jag mest och dagdrömmer.
Btw, så har jag drömt att jag har blivit jagad/förföljd av "21" på ett hotell två gånger senaste veckan. Första gången var det jag och Sophia och jag tror vi var på ett hotell i London. Hela tiden hörde vi de hasande stegen bakom oss och vi försökte gömma oss under sängar, bakom dörrar och gardiner. Men "21" hittade oss alltid. Och inatt så var jag ensam på nåt hotell. Och jag försökte hela tiden hitta på undanflykter för att komma undan, typ ställa mig mitt i folkmassor eller prata överdrivet mycket med andra människor, för att låssas att jag inte såg "21". Men jag såg honom hela tiden stå brevid och stirra på mig. Helt tyst. Och gå efter så fort jag skulle någonstans.
Nej, det här måste få ett slut. Inte bara drömmarna, men verkligheten också, för det är exakt lika dant där. Jag orkar inte bara springa undan och försöka gömma mig hela tiden. Orkar inte höra de där jävla stegen och känna den där blicken HELA TIDEN. Give us some space.
At six in the morning he waits at the door
She tells him to leave but
Still tomorrow he'll be there again
He won't let go
Cant't you just go somewhere on vacation?
I could book your flight and pack your bags if you want
A one-way ticket out of my life
Watching you fly away
I NEVER LIKED YOU!!
torsdag 23 april 2009
Krypningar
Ute är vädret underbart. Inne sitter jag och är sjuk och tycker synd om mig själv. För jag känner mig oerhört instängd, och det har inget att göra med att jag är sjuk. Det är bara det att den här stan får mig att känna mig so cut off from everything else. Allt det jag vill göra, det finns ju någon annan stans.
Idag har jag egentligen inte gjort någonting. Vaknat, ätit frukost med Mary (min inneboende från Tyskland) glott på TV och spelat Xbox. Och just det ja! Läst ut boken som jag köpte i London. Blue Moon. Damn, I like!! Det enda jag skulle vilja ändra på är slutet, jag vet något mycket bättre som skulle kunna hända. hehe ^^ Fast jag är ju som jag är when it comes to that, och jag tror inte att det är många som håller med mig. Kanske att jag skriver om slutet för mig själv någon gång... när jag har tid. We'll see.
På tal om skriva så har jag inte kommit särskilt långt på min bok! Vissa kvällar känner jag verkligen att jag måste skriva något, det liksom kryper i fingrarna och idéerna bubblar i huvudet på mig, men jag får ingen lugn och ro. Det är alltid andra tankar som stör, och då blir ingenting bra alls. Nej, jag längtar till sommarlovet. Funderar på att söka jobb på biblioteket.
Och jag som ALDRIG blöder näsblod, har blött 3-4 gånger de sensate dagarna. Idag var det värst, kände blodsmak i munnen och lukten av blod typ en timma efteråt. Och någon annan lukt känner jag inte för jag är så täppt. Haha, eller jo, jag känner lukten av mitt tyska alkohol. Det luktar inge vidare gott måste jag erkänna. Blod und deutscher Alkohol! Br00tal. o__o det är så det är att vara sjuk.
Påtal om blod och alkohol så vill jag hemskt gärna på festival i sommar! Jag har ju bara vart på Pier Pressure och det tycker jag inte riktigt räknas. Peace and Love vore verkligen inte helt fel. Känner/vet määängder människor som ska dit med, so we'll see.
Oh, and btw så fick jag mitt ID kort igår, ääntligen! (: Och jag missar körkortsteori lektionen idag, men det får gå. Jag kan ju knappt andas utan att jag får hostattacker!! Men ikväll ska jag iallafall till skolan på nån fest med Comenius. Blir säkert kul. :) F.Y.I så var vi med i tidningen.. igen!
Fick ett sms från Trädgårn förut (hur nu de fick tag i mitt nr?!?!) om att det är nåt Valborgsparty där 30 april. Jag funderar på't. Hade ändå tänkt dra till Gbg rätt snart så. :)
Mycket tråkig text? Inte så konstigt, jag är maximalt uttråkad!
Tack care,
Amanda
Idag har jag egentligen inte gjort någonting. Vaknat, ätit frukost med Mary (min inneboende från Tyskland) glott på TV och spelat Xbox. Och just det ja! Läst ut boken som jag köpte i London. Blue Moon. Damn, I like!! Det enda jag skulle vilja ändra på är slutet, jag vet något mycket bättre som skulle kunna hända. hehe ^^ Fast jag är ju som jag är when it comes to that, och jag tror inte att det är många som håller med mig. Kanske att jag skriver om slutet för mig själv någon gång... när jag har tid. We'll see.
På tal om skriva så har jag inte kommit särskilt långt på min bok! Vissa kvällar känner jag verkligen att jag måste skriva något, det liksom kryper i fingrarna och idéerna bubblar i huvudet på mig, men jag får ingen lugn och ro. Det är alltid andra tankar som stör, och då blir ingenting bra alls. Nej, jag längtar till sommarlovet. Funderar på att söka jobb på biblioteket.
Och jag som ALDRIG blöder näsblod, har blött 3-4 gånger de sensate dagarna. Idag var det värst, kände blodsmak i munnen och lukten av blod typ en timma efteråt. Och någon annan lukt känner jag inte för jag är så täppt. Haha, eller jo, jag känner lukten av mitt tyska alkohol. Det luktar inge vidare gott måste jag erkänna. Blod und deutscher Alkohol! Br00tal. o__o det är så det är att vara sjuk.
Påtal om blod och alkohol så vill jag hemskt gärna på festival i sommar! Jag har ju bara vart på Pier Pressure och det tycker jag inte riktigt räknas. Peace and Love vore verkligen inte helt fel. Känner/vet määängder människor som ska dit med, so we'll see.
Oh, and btw så fick jag mitt ID kort igår, ääntligen! (: Och jag missar körkortsteori lektionen idag, men det får gå. Jag kan ju knappt andas utan att jag får hostattacker!! Men ikväll ska jag iallafall till skolan på nån fest med Comenius. Blir säkert kul. :) F.Y.I så var vi med i tidningen.. igen!
Fick ett sms från Trädgårn förut (hur nu de fick tag i mitt nr?!?!) om att det är nåt Valborgsparty där 30 april. Jag funderar på't. Hade ändå tänkt dra till Gbg rätt snart så. :)
Mycket tråkig text? Inte så konstigt, jag är maximalt uttråkad!
Tack care,
Amanda
onsdag 8 april 2009
Sitter här och gör en lista över saker jag ska ta med mig till London på lördag!! :D Åh gud vad jag längtar! Det var först idag det slog mig att vi verkligen ska åka. Jag var och växlade pengar på banken och när jag gick ut genom dörrarna till Nordéa och höll kuvertet med pund i min hand, det var först DÅ det gick upp för mig att om 3 dagar sitter jag på flyget till staden som jag alltid velat besöka!! It's gonna happen!
Snart ska jag också få se alla röda dubbeldäckare och höra den sköna brittiska dialekten vart jag än vänder mig. Helvete vad jag längtar!!! :D
Nu ska jag göra klart listan ^^
Snart ska jag också få se alla röda dubbeldäckare och höra den sköna brittiska dialekten vart jag än vänder mig. Helvete vad jag längtar!!! :D
Nu ska jag göra klart listan ^^
torsdag 2 april 2009
"Hallå där ute jag är vild och skild"
Jag tänkte att jag ska skaffa en blogg som jag faktiskt använder. Eller iallafall försöka använda!
Just nu har jag dock inte så mycket att skriva, mer än att jag saknar kreativiteten som tas ifrån en när det är så stressigt som det är nu. Man får aldrig riktigt tid att tänka efter när man måste plugga dagarna i enda, mina dagar är fullbokade och det finns inget andrum över.
Desutom går jag runt och är lite småförbannad hela tiden. Orsaken är en viss idiot-lärare! Ska bli gött när hon går i pension!!! Trångsyntare person har jag nog inte träffat i hela mitt liv! usch. Nu blir jag irriterad igen. Det är så mycket som bara hänger över en hela tiden. Ungefär som ett åsk oväder. Luften blir kvav, man får huvudvärk och man kan inte igonrera att det finns där ovanför en hela tiden.
Jag vet att jag verkligen inte borde klaga... men får jag inte göra något så blir jag deprimerad. Om jag inte får sitta i lugn och ro och bara skriva eller rita så blir jag sån. Så är det bara. Inget jag kan göra något åt.
Dock har det varit en helt okej dag. Super fint väder. Slapp "21" nästan hela tiden! Teatern Bed of Roses var skojjig :) Hade bara en lektion (okej, egentligen tre..) Och jag kände mig på bättre humör än jag gjort på flera dagar. Oooch, rubriken kommer årets absoluts sämsta interna ordvits á la Amanda och Sophia.
Take it easy,
Amanda
Just nu har jag dock inte så mycket att skriva, mer än att jag saknar kreativiteten som tas ifrån en när det är så stressigt som det är nu. Man får aldrig riktigt tid att tänka efter när man måste plugga dagarna i enda, mina dagar är fullbokade och det finns inget andrum över.
Desutom går jag runt och är lite småförbannad hela tiden. Orsaken är en viss idiot-lärare! Ska bli gött när hon går i pension!!! Trångsyntare person har jag nog inte träffat i hela mitt liv! usch. Nu blir jag irriterad igen. Det är så mycket som bara hänger över en hela tiden. Ungefär som ett åsk oväder. Luften blir kvav, man får huvudvärk och man kan inte igonrera att det finns där ovanför en hela tiden.
Jag vet att jag verkligen inte borde klaga... men får jag inte göra något så blir jag deprimerad. Om jag inte får sitta i lugn och ro och bara skriva eller rita så blir jag sån. Så är det bara. Inget jag kan göra något åt.
Dock har det varit en helt okej dag. Super fint väder. Slapp "21" nästan hela tiden! Teatern Bed of Roses var skojjig :) Hade bara en lektion (okej, egentligen tre..) Och jag kände mig på bättre humör än jag gjort på flera dagar. Oooch, rubriken kommer årets absoluts sämsta interna ordvits á la Amanda och Sophia.
Take it easy,
Amanda
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)