Second thoughts.

I'm having second thoughts. Har blivit ganska osäker den senaste tiden faktiskt. Något har inte känts helt rätt. Det känns inte 100% längre. Även om jag tycker det är jätte roligt och intressant... så känns det bara inte helt rätt. Speciellt inte idag. Jag ville bara att klockan skulle gå så att jag kunde åka hem. Jag som hade sett fram emot den här veckan, nu vill jag mest bara att den ska vara över. Och jag har kommit fram till att jag haft en väldigt glorifierad syn på det hela.

Jag höll i min första "lektion" idag, och jag tyckte inte ens att det var roligt. Fast jag även sett fram jätte mycket emot det också. Men det var inte kul. Om jag ska vara helt ärlig. Det känns verkligen jätte konstigt att sitta och skriva (och tänka) det här... för det har verkligen känts rätt ända från början. Även om jag hade lite små tvivel då och då, så var det ändå inget snack som saken. Och det har varit roligt, det har det. Men jag känner att jag inte är rätt person för det här. Tyvärr. Jag är ingen ledare. Och det var där mina små tvivel låg i början också. Jag kan inte riktigt leda andra människor. Jag tycker inte om att göra det. Speciellt med små barn så måste man ha väldigt tydliga gränser och linjer... jag tror jag är lite för mycket "låt gå". Jag ger dem nog gärna lite för fria tyglar. Jag har varit korkad nog att inte inse hur mycket ledare man egentligen behöver vara. Men tack gode gud för att vi fick så tidig praktik i alla fall. Annars hade jag nog aldrig insett det. För själva "ämnet" barn och pedagogik tycker jag är roligt. Verkligen. Och jag tycker om barn jätte mycket. Men jag tror inte att jag är någon vidare pedagog heller faktiskt. Skulle tro att de flesta är mer pedagogiska än vad jag är.

Jag har valt att bara se de "fina" sidorna. Typ mysiga skogsutflykter, pyssel, målning, samlingar, läsa för barnen, leka med dem osv osv. Men sedan att man måste kunna hålla ordning på dem, få dem att lyssna, inte slåss, göra som man säger... det är inte riktigt min grej. Jag tycker inte om att säga åt människor vad de ska göra. Och kanske det allra främsta, jag kan inte bli arg. Eller jo, arg på mig själv, händelser och saker kan jag bli. Men inte särskilt arg på människor, och helst inte på barn. Och det måste man ändå kunna bli. Man måste kunna säga ifrån på skarpen, vilket jag är väldigt dålig på. Jag vill lite att alla ska kunna göra som de vill, och det funkar liksom inte här.

Så jag funderar faktiskt på att hoppa av lärarprogrammet. För känns det inte helt rätt efter redan några månader... då är det bara dumt att fortsätta i tre år till för att sedan jobba med det. Men jag vet inte vad jag ska göra ännu, även om det lutar mest åt avhopp. För det finns så många fina sidor också... men de "dåliga" väger lite för mycket för att kunna bortse ifrån. Det är liksom de "dåliga" som är några av de vitala egenskaperna för att kunna bli en bra lärare.

Funderar på att söka något till nästa sökomgång (dvs nästa höst), men vad det skulle kunna vara vet jag inte än. Det första jag tänker på är dock något inom djurvärlden eller något estetiskt. Arkeolog var ju annars något jag funderade över ganska starkt ett tag... även om det har svalnat en del nu. Vi får se.

Kände att jag behövde skriva av mig bara. Och jag vet att detta säkert kommer som en chock för de allra flesta. (Det gjorde det för mig med när jag insåg hur jag kände) Men det är så här det är. Det känns inte helt rätt.