Av någon anledning känns det som att en enorm tyngd har lyfts från mina axlar. Jag tycker det är lite konstigt, eftersom att jag inte känt av att jag haft någon tyngd där... men men. På något vis känner jag mig enormt lättad. Tror det kan ha varit en sådan där tyngd som inte märks, för den byggs på little by little. Så lite åt gången att man inte känner av det... fram tills dagen då den försvinner.
Jag har i alla fall bestämt mig (eller kanske insett?) att jag ska göra det jag velat allra helst och allra längst. Ända från början. All the way. Det där som alltid legat i bakhuvudet varje gång man tänkt på något annat. Det där som jag alltid återkommer till.
What does tomorrow want from me
What does it matter what I see
If it can't be my design
Tell me where do we draw the line
Whatever tomorrow wants from me
At least I'm here, at least I'm free
Free to choose to see the signs
This is my line
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar