Ränder går aldrig ur

Tror inte det går att lägga upp videos här tyvärr. Får nöja mig med en bild och en länk. Men hörde låten på radion för ett ganska bra tag sedan, tog mig inte många hundradelar innan jag hörde vem det var. ^^ Hur skulle jag kunna missta mig? Tänkte mest bara säga att jag älskar den här låten, för den får mig alltid att känna mig lycklig. Samtidigt som den får mig att bara vilja hjälpa varenda människa på hela jorden. Jag vill gå med i massa organisationer och skaffa fler fadderbarn när jag hör den. Jag vill bli volontär på heltid. Och jag vill börja jobba! Helst nu på direkten. Låter säkert sjukt, men jag längtar faktiskt efter att få ta mig an barn med trassliga familjeförhållanden eller inlärningssvårigheter. Jag vill hjälpa de barn som varit med om trauman av något slag. Ibland har jag små funderingar på om jag inte borde utbilda mig till specialpedagog eller liknande senare. Men ett steg i taget ^^. Förstår bara inte att jag inte kommit på det här med att bli lärare mycket tidigare. Det känns så klockrent. Och framför allt känns det som en utmaning. Jag har aldrig gillar utmaningar. Jag tycker om att ta den lätta vägen. Men i och med Svenska C kursen i våras insåg jag att man behöver stora utmaningar för att utvecklas och gå vidare ibland. Man vinner inget på den lätta vägen, där svischar allt bara förbi och plötsligt så sitter man där med allt i sin hand, utan att riktigt förstå varför eller hur det hamnade där.

http://www.youtube.com/watch?v=BePkLgDWdSI&feature=related