Det började med att jag och min kompis Sophia bestämde oss för att bli medlemmar på en dejting sajt. Jag var väl ganska anti idén till att börja med, men Sophia övertalade mig och efter ett tag började det kännas riktigt roligt. Och vi började fundera på vad vi skulle skriva i våra presentationer och vad för killar vi hoppades på att kanske hitta osv. osv. Men det kändes fortfarande lite konstigt och skumt att träffa någon random på internet och jag var nog ganska försiktig. Jag skrev inte till någon och var ganska sparsam med att svara på mail. Tills jag efter några dagar bestämde mig för att inte bara söka i mitt/angränsande län, utan i hela Sverige. Jag fick upp en lång lista på "matchningar" som jag skrollade igenom... tills jag fick syn på Magnus profilbild. Och nu kommer det säkert låta som att jag brer på massa men, jag kände någonting då. Det var något i mig som sa åt mig att skriva till den där killen som inte ens nämnde sitt namn i presentationen. Det var som att jag tänkte: Där är han.
Så jag skrev till honom, och frågade vad han hette xD. Det tog flera dagar innan han svarade, och jag började nog mista hoppet lite grann. Men så fick jag svar! Och msn. Och jag tyckte det var jätte lustigt att hans msn-adress var det samma som jag skrivit på min studentmössa. Vi började prata, och för mig kändes det som om vi redan känt varandra i flera år. Jag hör själv hur klyschigt det där låter, men det var verkligen så! Jag var helt chockad över hur rätt och hur bra det kändes redan från början. Första gången vi pratade var alltså 26 oktober 2009. Sedan fortsatte vi att prata under hösten. Bytte telefonnummer, men det tog lång tid innan jag vågade ringa (har telefonfobi). Minns dock första gången han ringde mig... jag har aldrig pratat i telefon så länge. Och jag tyckte det var väldigt läskigt. Men det blev mycket bättre med tiden, som tur var!
Vi bestämde oss för att träffas under jullovet efter nyår. Så jag satte mig på ett tåg i drygt 9 timmar och åkte upp till alla röda stugor och dalahästar. Blev sjukligt nervös när tåget saktade in på stationen och jag tänkte varför gör jag det för?? Jag ville nästan bara åka hem igen. Men bara nästan. Jag steg i alla fall av tåget och letade mig fram till en röd Toyota i mörkret. Fick syn på Magnus och jag minns att jag tyckte han såg tusen gånger bättre ut i verkligheten.^^ Sedan åkte vi hem till honom och såg på Arthur och Minimojerna. Och den vägen var det :) Nu har vi varit ett par i 9 månader lite drygt. Jag tycker dock att det känns som mycket längre tid, kanske beror på distansen. Nästan 5 månader av de 9 var ju distans, vilket var grymt jobbigt. Speciellt när det är så långt emellan! Typ halva Sverige. uuh.
Jag är i alla fall väldigt glad att jag blev medlem på Happy Pancake ^^! Och glad att jag fått träffa och få dela så mycket kärlek med världens finaste människa. Jag älskar dig Magnus Lindell.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar