Åh vad jag längtar efter snö. Jag längtar efter den där barnsliga lyckan när de första sköra flingorna faller och lägger sig som ett tunt täcke utav florsocker på den frusna marken. Jag längtar efter att kunna leta fram mössor och vantar. Längtar efter rosor på kinderna och frost i håret. Och de få soltimmarna som man uppskattar så djupt. Längtar efter det mjuka snötäcket på orörda ängar. Djurspår. Glittrande frusna sjöar. Tystnaden.
För vackrare än både vårens sjudande liv och sommarens frodande grönska finner jag höstens eldröda klädnad och vinterns vita snöskrud. Mer än ljumma sommarbrisar tycker jag om bitande höstvindar. Mer än vårens fågelsång tycker jag om vinterns tystnad.b
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar