Idag var första gången jag gjorde det. Frågade mig själv varför. 2 år, och jag har aldrig ens tänkt på att fråga mig själv varför!! Men idag gjorde jag det, och svaret är att jag inte har en blekaste aning. Jag vet varför jag gjorde som jag gjorde då, men jag har ingen aning om varför jag fortsätter på det här sättet. Ingen tillräckligt bra anledning i alla fall.
Sedan kom jag på en sanna sak också. Jag tror jag kom fram till den egentliga andledningen. Jag blev förvånad, samtidigt som jag inte är förvånad alls.
Och nu känns det som att två sidor i mig går åt var sitt håll. Jag vet inte vilken jag ska följa efter. Men jag vet vilken jag borde, och vilken jag vill följa. Jag vet också vilken jag skulle följa utan vidare eftertanke och som jag skulle fortsatt följa om jag inte idag hade frågat mig själv varför jag skulle göra det.
Men jag vet vad jag måste göra. Jag kan inte forsätta på samma gamla bana. Det går inte. Även om det är lättast så, även om det är vad jag vill.
Så jag säger väl farväl nu då.
HEJ DÅ.
